Spontant känns det som att regeringen plockat bort ett antal stora stenblock som har liten betydelse för om nån aktör kommer att kunna klättra upp på berget. Av de aktörer som ansökt hittills är det antagligen bara Vattenfall som har en realistisk chans

SVT agerar som att nyhetsrapporteringen är som en stenhuggares stenblock, man karvar bara bort från rapporteringen det som inte ger önskat slutresultat. SVTs narrativ är klart långt innan nyheten är.

Blev enligt min tradition en midnattsvandring genom skogen till detta stenblock med gränsstenar kallat "Lysevattens rös". För att lyssna på fågeln Nattskärra. Detta gränsröse har varit häradsgräns sedan urminnes tider. Numera kommungräns. Fick höra och se dessa fåglars spinnande läte och ett intryck av papperssvala i flykten.

Stenblock lossnade i ryska Kislovodsk förut.

Regeringsunderlaget har ägnat hela sin regimtid åt att vara i oppositionsstrid mot en imaginär socialdemokrstisk regering samtidigt som de bränt statskassan på verkningslös symbolpolitik. Det där kristallgslottet som ni slungar stenblock från, består numer endast av skärvor.

Ofattbart! Vi var ute i urskogen hela dagen när det var orienteringsdag (90-tal). Lärarna älskade att sätta kontrollerna på svåra ställen, bakom stenblock, på höjder och i snår. Jag var livrädd för att springa vilse - fattade inte kompass. Min taktik var att springa efter andra.

Hon satte tre av fyra fröken ”ingen koll på våra kärnkraftverk. Nu pratar vi stenblock i glashuset. Arrogansen och skamlösheten i detta parti har alltså inte peakat än.

Visst, det finns stenblock vid sundet. Kände mig också plötsligt iakttagen, - och där var den, ögonstenen. Kanske tid med ögonstenens dag, @jensgustafssons 😉

Snacka om kasta sten i glashus, fast ni använder enorma stenblock. Ni inom S är den värsta sortens hycklare. #svpolitik

Veckopanelen är det bästa som har hänt i Mediesverige sedan man slutade att hugga runor i stora stenblock. 😍

Ännu ett ”konstprojekt” för 1-procentaren! ”Endast” 76 miljoner! Rosa skall det vara!!!! Den rosa elefanten står i Göteborg vid Olskroken, på Västlänkens järnvägsbro längs E6:an Den kostade totalt cirka 74 miljoner kronor (ursprungligen budgeterad på 32 miljoner kronor, men kostnaden fördubblades). Det är egentligen inte en elefant utan en stor rosa skulptur som heter bLINK av konstnären Katharina Grosse. Verket föreställer ett jättelikt rosa “stenblock” (25 ton) som verkar ha landat där via en fiktiv rosa ljusstråle från en strålkastare Många kallar det ändå för “den rosa elefanten” på grund av formen och färgen. Det är en del av offentlig konst i Västlänken-projektet och invigdes 2025.

NORDISKA NAMN FRÅN VÅRA RUNSTENAR Vår svenska namnhistoria är en rik och levande del av vårt kulturarv. Genom tiderna har vi gett namn åt barn, gårdar, djur och platser på sätt som speglar både sin tids ideal och äldre traditioner. I kulturföreningen Gimles artikelserie om namn och namngivning får du följa med på en resa genom historien: från gamla gårdsnamn och släktnamnens framväxt till hur boskap och husdjur namngetts förr i tiden. I denna artikel gör vi en resa långt tillbaka i tiden för att studera namn från runstenar. RUNOR OCH RUNRISTNINGAR Runorna är en förunderlig del av vårt kulturarv. De budskap som ristats in i stenblock, hällar, benbitar och metall är ofta mer än tusen år gamla, men når oss än idag. Genom runristningarna vet vi också vad människor hette i Norden under forntiden. Omkring 1500 personnamn finns bevarade i olika runinskriptioner. De flesta finns på runstenar, som därmed är vår främsta källa till det förkristna namnskicket. Ofta restes runstenarna till minne över någon utvald person, men namnet på den som tagit initiativet till att rista stenen brukar också finnas med. Ibland omnämns även den som utfört ristningen. En typisk runstenstext kan låta ungefär: Holmger lät resa stenen efter Fastulv, sin son. Han dog i öster. Öpir ristade. MANSNAMN Eftersom många runstenar är minnesmärken över manliga släktingar är det mansnamnen som dominerar. Vanligast är Sven, som helt enkelt betyder "ung man". Därefter följer Björn och Torsten, som ju är fullt gångbara än idag. Erik, Ingvar, Gunnar, Östen och Olov är andra exempel på namn som lever kvar, medan namn som Holmfast och Kättil har lämnat namntraditionen. Runstenarna innehåller också namn som idag kan uppfattas som mycket underliga och främmande. Vad sägs exempelvis om Spjallbude, Andvätt, Halvdan, Osniken och Näsbjörn? KVINNONAMN Kvinnonamnen är betydligt färre i runstensmaterialet, men det finns förstås inskriptioner där kvinnorna är huvudpersoner. Ibland har de fått stenar resta till sitt minne, medan de i andra fall har låtit resa en sten över någon annan. Exempel på kvinnliga runristare finns också, även om de är få. Bland kvinnonamnen dominerar Tora, Åsa och Gudlög. Sigrid, Gunhild, Ragnhild, Ingrid och Disa kan vi känna igen i dagens namntradition, medan Gyrid, Holmfrid, Ingetora och Kättilviknappast används längre. FÖRLED OCH EFTERLED Som synes är många av runstensnamnen sammansatta av två delar (för- och efterled), så att två olika betydelser fogas samman. Förleden kunde i regel användas av både män och kvinnor. Till de vanligaste hör: • Sig- (seger) • Gud- (gudomligt väsen) • Gun-/Gunn- (kamp, strid) • Ing-/Ingi- (omdiskuterad betydelse. Relaterar möjligen till Yngvi, som är ett äldre namn på guden Frej) • Holm- (holme) • Fast- (fast, stark) • Tor-/Thor- (guden Tor) • Vi- (helig) • Ketil-/Kettil-/Kättil- (hjälm) • As- (hednisk gud) Efterleden uppvisar större skillnader mellan könen. Vanliga kvinnliga efterled är: • -frid (älskad) • -laug/-lög (bortlovad, vigd till någon • -vi (helig) • -gerd (skydd) • -hild (kamp) • -gun/-gunn (strid) • -borg (rädda, hjälpa) • -dis (kvinnlig gud) Bland de manliga hittar vi: • -ulf/ulv (varg) • -björn (björn) • -ger (spjut) • -mund (beskyddare) • -fast (fast, stark) • -sten (sten) • -leif (arvinge) • -vald (härskare) Genom namnens betydelser får vi en bild av vad dåtidens människor ansåg vara viktigt och värt att framhäva. Många namn på både den manliga och kvinnliga sidan har en krigisk innebörd och anspelar på strid, kamp, vapen och segrar (sig-, gun-, -hild, -ger) eller religion (Tor-, Ing-, -vi, -dis). Mansnamnen är ofta sammansatta av ord för styrka eller makt (-fast, -vald, -mund) och mäktiga djur (-ulf, -björn). Kvinnonamnen, däremot, innehåller ofta ord för att hjälpa, skydda eller vara älskad (-gerd, -borg, -frid). Vissa runstenar visar att namn kunde ärvas inom en släkt. Ibland återanvändes hela namnet (Östens son kunde få heta Östen), men det hände också att man bara lät det ena namnledet föras vidare till nästa generation, så att exempelvis Ingefasts son fick namnet Ragnfast. De ärvda namnen fungerade sannolikt som en medveten minnesstrategi: genom att namnge barn efter en släkting kunde man hålla en avliden persons minne levande. TILLNAMN Under vikingatiden hände det att en person gavs ett binamn eller tillnamn som fångade upp något utmärkande drag. Genom historien — men inte genom runinskrifter — känner vi mäktiga män som Erik den Röde, Harald Blåtand och Sven Tveskägg. På runstenar hittar vi liknande tillnamn. Exempel är Sibbe den vise, som omnämns på en berömd öländsk sten, och den kvinnliga runristaren Gunnborga den goda. RELIGIÖSA NAMN Namn på gudar i den nordiska mytologin förekommer, som vi sett ovan, i många runstensnamn, men då alltid i sammansättningar. Vanligast är Tor, som ses i namn som Torbjörn, Torsten, Torvald och Torgärd. Däremot användes gudanamn aldrig ensamma — kanske var de för heliga för att bäras av människor. Freja, som de senaste åren seglat upp som ett populärt namn på nyfödda barn i Sverige, förekommer inte i några runinskrifter. En intressant aspekt är att namnskicket genomgående är förkristet, trots att många runstenar ristats i brytningstiden mellan hedendom och kristendom. Kristna kors och böner är vanliga på runstenar, men av allt att döma behöll nordborna sina hedniska namn när de kristnades. Runstenarna sträcker sig ofta över generationsgränser, men det finns ingen känd runsten där den ena generationen har hedniska namn och den andra kristna — Johan, Per och Maria lyser med sin frånvaro. Detta visar att kristendomen först slog igenom i tankevärld, symboler och språkbruk, medan det traditionella nordiska namnskicket levde kvar längre. RUNSTENSNAMN IDAG Många runstensnamn har överlevt och används än idag, antingen helt oförändrade eller i moderniserad form. Att föräldrar väljer ett fornnordiskt namn till sitt barn kan förstås bero på att namnet uppfattas som vackert eller ingår i släktens namntradition, men kanske har även de historiska aspekterna ett värde. När ett barn ges ett namn som burits av nordbor i tusen år eller mer får det inte bara ett namn, utan också en förankring i historia, plats och kultur — budskap som en gång höggs in i sten lever vidare och nuet knyts till det förflutna.

Jag brukar berätta om när vi körde snowracer på smala skogsstigar. Gällde att svänga i tid för att inte köra in i en tall eller stenblock som stod lite dumt. Får ibland frågan: - Men det måste ju hänt att ni missade? Jodå. En kille for in i en tall. Farsan köpte ny framskida.

du skall omgärdna den med stora stenblock som behåller värmen

Absolut, skatt är alltid stöld om den används fel, som att spela in trädens inre ljud. Rosa stenblock etc för 32miljoner. Och skatt t är stöld genom att transferera till de som inte vill bidraga, eller värre som bistånd till korrupta länder och organisationer. Presstöd till AIP är stöld, eftersom det går till den mest korrupta organisationen vi har i Sverige. Socialdemokraterna..

Såna där byggde vi på Gällivare flygplats, på KadS under 1 vecka i 2-skift, bodde i tält, hade fått Hilti bultpistollicens innan, SK-16, grund med grusad botten med betongsbågar och korrugerad plåt, jordfyll och stora stenblock mot inträngningsbrisad

Om vi betalar skatt för regnbågsfärgade enhörningar(Malmö) rosa stenblock (Gbg) en trädkuvös för 9miljoner (Malmö) då är skatt stöld.

”Erik Ciardi borde ta sina partikamrater på ett studiebesök till Alebo/Fliseryd där SR Energy har en stor vindkraftsindustri. Där kan de se hur skogen är skövlad. 20 meter breda vägar upphöjda 1 meter ovan marknivån. Man lägger ut tonvis med betong och stenblock för att öka bärigheten på vägarna – de ska klara den tunga belastningen av maskinerna och av allt material som ska transporteras ut. Omgivande skog kalhugges för att ge svängrum åt de stora verken och rotorbladen. Det tar 30 år för blåbärsris att återkomma till ett kalhygge. Den biologiska mångfalden blir fullständigt havererad.” barometern.se/debatt/vi-som-…

Här ligger ett stenblock till en tidigare bro över en bäck. Med årtalet 1760 inristat. I samband med rätning av bäcken under 1930-talet flyttades stenblocket hit för en ny bro på platsen.

Min far arbetade som läkare på Cypern där sjukhusgolven var någon slags stenblock. Han frågade en sjuksköterska om hon hade nya skor på sig. - Åhhh ser du det, sken hon upp och sa. - Nej, jag hör dem svarade han gubbsurt