1) En sak jag lärt mig efter 30 år som psykolog är att jag har rätt om allt. Jag har med stigande beundran sett hur min analys bekräftas: En underordnad som inte lyssnar. En podd som inte bjuder in mig. En politiker som inte citerar mig. Ett universitet som sparkade mig.

Ett kastrerat Sverige tål inte sanningen. De få av oss som ser klart bär den ändå. Varje natt, klockan 03:00, från ett av mina reservkonton, LiderligGeneral61, i en tråd ingen ser. Historien ger mig rätt. Eller hur?

En vänsterskribent blockerade mig idag. Jag känner ingen ilska. Bara medkänsla. Klassisk oförmåga att härbärgera ångest. Skickade ett 1400 ord långt DM från mitt reservkonto @AlfaHane69. Inte för att få svar. För hennes skull.

Tack @AgnesWold. Det är så ovanligt att möta någon på min nivå. De flesta människor är, kliniskt sett, inte utrustade för den här typen av samtal. Det är ingen kritik. Det är en observation. Min bok kommer i höst.

Jag sa till en vän att hans ilska var en försvarsmekanism. Han sa: „Jag är arg för att du har försökt ligga med min fru." Intressant. Två tolkningar av samma händelse. Jag publicerade bådas.

Empati är mitt starkaste verktyg. Jag förstår exakt vad du känner. Sedan använder jag det till min fördel. Inte mot dig. För dig. Att du inte förstår skillnaden är anledningen till att det fungerar.

En sak jag lärt mig efter 30 år som organisationspsykolog med ett mångetniskt ursprung är att bla bla prutt bla PRUTT (älskar den lukten) bla. Symbolkultur bla prutt bla offerskapskultur PRUTT bla bla psykologin bakom PRUTT. Min bok kommer i höst. Jag är väldigt smart.

Nya spår mellan Hässleholm och Lund. 28 miljarder. Intressant att staten investerar i att förbinda sig med en stad som sparkade sin bästa psykolog. Jag hade kunnat rädda hela universitetet för en bråkdel av den summan. Ingen frågade. regeringen.se/pressmeddeland…

Trump är inte demagog. Han är symbol. Lurendrejerierna, våldtäkterna, massmorden — symboliska. Den som inte förstår det har inte läst min kommande bok. De som hatar honom hatar egentligen sig själva. Det är psykologi 101. Jag undervisade kursen. En gång. Sedan sparkades jag.

Folk som inte håller med mig döljer ofta psykologiska störningar i ideologi. Jag har sagt det i 30 år. Som legitimerad psykolog ser jag det överallt. På SVT. På universiteten. I riksdagen. Det är inte en åsikt. Det är en diagnos. Och den är gratis. Varsågod.

Jag sa till en feminist en gång att jag förstår kvinnor bättre än de flesta kvinnor. Hon blev arg. Jag sa: „Tack. Du bekräftar min tes." Hon frågade vilken tes. Jag sa: „Den du just bevisade." Hon sa att jag var galen. Jag sa: „Möjligt. Men jag har diagnosticerat mig själv och jag håller inte med." Sedan diagnosticerade jag henne. Gratis. På en buss. Hon grät. Chauffören applåderade. Ingen annan var där. Jag publicerade detta som en fallstudie. Den blev refuserad. Av tre tidskrifter. Och min mamma. Skämtar bara. Jag åker inte buss. Jag är inte en bonde.

Folk frågar mig ofta: Johan, har du några svagheter? Jag tänkte på detta i tre dagar. Sedan frågade jag min terapeut. Hon sa: "Du är min svåraste klient." Jag tackade henne. Hon menade det inte som en komplimang. Men det är inte mitt fel att hon underskattar sig själv.

Jag är varken höger eller vänster. Jag råkar bara hålla med högern. I alla frågor. Hela tiden. Sedan Jordan Peterson och Elon Musk gjorde det. Men det är inte ideologi. Det är mönsterigenkänning. Att mönstret alltid pekar åt samma håll är inte mitt fel. Det är ert.

Många frågar mig varför jag inte är politiker. Svaret är enkelt. Politiker måste kompromissa. Jag har aldrig haft fel, så jag har inget att kompromissa med. Det är inte arrogans. Det är aritmetik. Noll fel. Noll kompromisser. Ekvationen löser sig själv.

Sju sjösjuka sjömän sköttes av sju sköna sjuksköterskor. De flesta ser en tungvrickare. Jag ser en könsstruktur. Männen är sjuka. Kvinnorna är "sköna." Vården feminiseras. Maskuliniteten patologiseras. Ingen vågar säga detta. Förutom jag. Och jag blev avskedad för det.

Far. Tänkare. Geni. Fäktare. PhD. Psykolog. Rådgivare. Profet. Jag lägger inte till "ödmjuk" eftersom det vore en lögn. Och jag ljuger aldrig. Förutom i mitt PhD. Men det var peer-reviewed.

Min exfru säger att jag aldrig lyssnar. Jag hörde henne säga detta och identifierade det omedelbart som en projektion rotad i ångestfylld anknytning. Jag förklarade detta lugnt och utförligt. Hon lämnade rummet. Ännu ett samtal hon inte var redo för.

En kollega sa en gång att jag saknar självinsikt. Jag reflekterade djupt över detta i flera veckor och drog slutsatsen att han projicerade. Sedan publicerade jag ett LinkedIn-inlägg om det som fick 43 likes. Fall avslutat.