Dagspolitik gör folk knäppa. SD gör ett utspel om förbud mot slöja på offentliga platser. Mitten-vänsterdebattörer svarar med att hylla slöjor och helt tappa allt förnuft.
Man kan absolut tycka olika om SD:s utspel. Före detta vänsterpartisten Aminah Kakabaveh skrev till exempel att hon tycker det är fel men vill ha förbud mot slöja i skolmiljö. Fair enough. Det är en tanke grundad i avvägning mellan det problematiska med slöjan kontra individuell frihet. Även om jag inte alltid gillat Kakabavehs åsikter och ageranden så kan jag respektera det.
Men alltför många reagerar istället med extrema uppfattningar som för mig framstår som långt mer problematiska än SD:s utspel. Oavsett om vi vill det eller inte så är slöjan inte bara ett klädesplagg vilket som helst som en kvinna kan välja ett ta på sig eller inte ta på sig. Den som argumenterar så lurar uppenbart sig själv.
I en värld med klokare politiker hade vi aldrig ens behövt prata om slöjan i Sverige. Den hade varit en icke-fråga eftersom vi inte genom massinvandring gjort den till en del av svensk politik. Att nu, som vissa socialdemokrater, skämta om denna helt okontroversiella modedetalj är att låta sig lockas in i extrema ställningstaganden.
Det är ett faktum att kvinnor i Iran slagits för att slippa slöjan. Man kan välja att ignorera det. Man kan också välja en naiv liberal position där man hänvisar alla kulturella frågor till individen. Men man kan också vara mer seriös. Man kan våga se att slöjan är en politisk fråga som kommer vara en del av vår verklighet framöver.