Marcus, du förenklar och förvränger Åkessons poäng rejält.
Åkesson gläder sig åt svenska spelare med invandrarbakgrund (Isak, Ayari, Gyökeres) och konstaterar att de är svenska medborgare fostrade i svensk idrott. Hans kritik handlar om att vänstern använder enskilda framgångar för att försvara en misslyckad massinvandringspolitik som skapat djupa problem – trots att de flesta svenskar nu håller med om att den var fel.
SD säger inte att “ingen med muslimsk bakgrund kan vara svensk”. Vi säger att troende islam som ideologi och värderingssystem ofta är oförenlig med svensk kultur, sekularism, jämställdhet och frihet. Det är inte rasism, det är empiriskt och textbaserat:
• Koranen och hadith har tydliga regler om sharia, apostasi, homosexuella, kvinnors rättigheter och lojalitet till ummah framför värdlandet.
• Många undersökningar (Pew, SOM, svenska myndigheter) visar att en stor andel muslimer i Europa har värderingar som avviker markant från majoritetens på just dessa områden.
• Resultatet: parallellsamhällen, hedersvåld, överrepresentation i brott och låg integration på gruppnivå.
En enskild Ayari som gör sajdah efter mål kan vara en fin individuell historia, men den ändrar inte statistiken eller de samhällsproblem som följt med storskalig invandring från muslimska länder. Politik handlar om genomsnitt och långsiktiga effekter – inte cherry-picking av fotbollsstjärnor.
Att påstå att SD “säger att troende muslimer inte kan vara svenskar” är en klassisk stråman. Vi vill ha en restriktiv politik och krav på assimilation så att fler faktiskt kan bli svenskar på riktigt, inte bara på papperet. Fotboll kan ena – men bara om vi inte låtsas att kulturkrockarna inte finns.
Varför inte diskutera verkligheten istället för att måla SD som monster?