"För att stoppa Putin" – den stora lögnen bakom DCA-avtalet
När DCA-avtalet såldes in till svenska folket var budskapet entydigt: Vi måste skydda oss mot Ryssland. Putin är hotet. Därför behöver vi USA:s militär på svensk mark.
Men om man läser mellan raderna i avtalet – och kopplar det till USA:s samtidiga initiativ som Pax Silica och STRATEGIC Minerals Act – framträder en helt annan bild.
Kanske handlar DCA-avtalet mindre om att försvara Sverige mot Ryssland, och mer om att säkra amerikansk tillgång till svenska naturresurser, strategiskt läge och infrastruktur för AI-revolutionen.
Det de sa: "För att stoppa Putin"
Elsa Widding beskrev i sin interpellation till försvarsminister Pål Jonson hur budskapet framställts:
"Syftet med DCA-avtalet påstås vara att delta i gemensamma försvarsinsatser och tillsammans med USA stärka vår kollektiva förmåga att stå emot väpnade angrepp."
Detta är den officiella versionen. Och den har upprepats gång på gång av regeringen och dess företrädare.
De som ifrågasatte avtalet avfärdades som "naiva och Putin-kramande", enligt flera insändare som reagerat på retoriken. Att ställa frågor om avtalets verkliga innebörd var lika med att stå på Putins sida.
Men frågan är: Vem var det egentligen som "kramade" makten?
Det de inte sa: Pax Silica och kampen om mineralerna
Medan DCA-avtalet förbereddes och såldes in som ett försvar mot Ryssland, pågick en parallell process i Washington.
I december 2025 lanserade USA:s utrikesdepartement Pax Silica ("Silikonfreden") – ett initiativ för att säkra tillgången till kritiska mineraler och bygga AI-infrastruktur inom en allians av "pålitliga" länder.
Namnet är medvetet pompöst – Pax Romana, Pax Americana, Pax Silica. Det handlar om en ny världsordning, inte om försvar mot Ryssland.
Vid lanseringen anslöt sig Japan, Sydkorea, Singapore, Nederländerna, Storbritannien, Israel, UAE och Australien. Sverige anslöt sig i april 2026.
I maj 2026 stod det klart att den första AI-industrihubben skulle byggas i Filippinerna, med syfte att säkra tillgång till kritiska mineraler som nickel, koppar, kromit och kobolt.
Pax Silica handlar alltså inte om att försvara Europa mot Ryssland. Det handlar om att bygga en ny global försörjningskedja för AI, halvledare och grön teknik – utanför Kinas inflytande.
Och vad har Sverige med detta att göra?
Sverige har:
Europas största fyndigheter av sällsynta jordartsmetaller (i Kiruna)
Betydande järnmalm, koppar, skog, vattenkraft
Ett kallt klimat och billig el – perfekt för energikrävande datacenter
Ett strategiskt läge i norra Europa
Genom DCA-avtalet får USA obehindrad tillgång till 17 svenska militärbaser, rätt att förvara materiel, bygga egen infrastruktur och agera på svenskt territorium utan svenskt godkännande i "exceptionella omständigheter".
Vänsterpartiet, som motionerat om uppsägning av DCA-avtalet, noterar att avtalet ger USA "stora möjligheter att själva placera materiel och personal på svensk mark och gör därmed avkall på sin suveränitet".
Frågan är: Vad ska egentligen finnas i de där baserna?
Tre möjliga förklaringar – den tredje är mest trolig
1. Skydd mot Ryssland (den officiella)
Problemet: Ryssland har inte invaderat Sverige. Däremot har USA hotat Danmark (Grönland) med militär intervention under Trump-administrationen. Vem skyddar vi oss mot egentligen?
2. Skydd av amerikanska intressen
DCA-avtalets artikel 6 ger amerikanska styrkor rätt att agera utanför baserna för att "säkra amerikanska operationer" vid "exceptionella omständigheter". Inga svenska politiker behöver godkänna detta. Det är amerikanska intressen som skyddas – inte svenska.
3. Baser för resursutvinning och datacenter (det de inte säger)
Pax Silica-handboken nämner uttryckligen "datacenter, elkraft och kylning" som strategiska tillgångar. Filippinerna, som nyligen anslöt sig till Pax Silica, har kritiserats för att deras DCA-liknande avtal med USA i praktiken ger USA kontroll över landets mineraltillgångar.
Sverige har redan etablerat datacenter för techjättar som Facebook, Google och Microsoft. Med DCA-avtalet kan dessa byggas på militära baser – under amerikansk jurisdiktion, utan svensk insyn, utan svenska skatter, utan svensk lag.
En militärbas med amerikansk jurisdiktion är en perfekt plats att bygga sådan infrastruktur. Och ingen i Sverige har rätt att kontrollera vad som förvaras där.
Varför ljög de om Putin?
För att "försvara Sverige mot Ryssland" säljer. Det är enkelt. Det kräver inga komplicerade förklaringar om globala mineralförsörjningskedjor, AI-hegemoni eller amerikanska datacenter på svensk mark.
"Putin är hotet" – det är en berättelse som svenska folket köper. Även när det inte finns något som tyder på att Ryssland har för avsikt att invadera Sverige.
Samtidigt pågår den verkliga förflyttningen: från militärt försvar till ekonomisk och teknologisk dominans. USA bygger ett globalt nätverk av baser och allianser för att säkra tillgången till de mineraler och den infrastruktur som AI-revolutionen kräver.
Sverige har både mineralerna och det strategiska läget. Därför fick vi ett DCA-avtal. Och därför fick vi höra att det handlade om Putin.
Det här borde varit en offentlig debatt
Vänsterpartiet noterar i sin motion att DCA-avtalet är "mycket oklart skrivet" och att "stort hemlighetsmakeri gäller kring dess genomförande".
När Sverige anslöt sig till Pax Silica i april 2026 – knappt två år efter att DCA-avtalet trädde i kraft – borde kopplingen ha varit uppenbar. Men ingen i media eller riksdag ställde frågan: Vad är sambandet mellan DCA-baserna och Pax Silica?
Filippinerna fick samma fråga. Där tvingades regeringen förneka att AI-hubben skulle bli en "war production hub". Men i Sverige ställs inga sådana frågor.
Vi har rätt att veta. Vad ska egentligen finnas i baserna i Kiruna, Boden, Luleå och de 14 andra platserna?
Slutsats
Det officiella syftet (försvar mot Ryssland) är troligen inte hela sanningen.
Det verkliga syftet kan vara att säkra amerikansk tillgång till svenska resurser, bygga AI-infrastruktur på svensk mark, och använda Sverige som en plattform för amerikanska intressen i norra Europa.
Pax Silica och DCA-avtalet är två sidor av samma mynt – men bara en av dem har diskuterats offentligt.
Frågan är inte längre "Ska vi försvara oss mot Putin?"
Frågan är "Vad gör USA egentligen på svensk mark – och varför fick vi inte veta det?"
// Martin Stensö