Grundpremissen är tabula rasa - tron att människan föds som ett blankt ark, helt formbar genom miljö och politik.
Nedströms denna centrala villfarelse följer annat som exempelvis:
1) Nation, kultur och arv är ytliga konstruktioner. Det svenska folket och dess kultur har inget unikt värde. Därför kan man i princip byta ut stora delar av befolkningen mot afghaner, somalier eller andra grupper utan att det får några allvarliga långsiktiga konsekvenser för samhället.
2) Alla skillnader i utfall beror på miljö och socioekonomi. Med tillräckligt mycket resurser, stöd och "inkludering" kommer skillnaderna att suddas ut. Somalierna i Rinkeby kommer med rätt insatser att skapa nästa Ericsson. Därför fortsätter man att ösa pengar över "problemskolor" och utsatta områden. Medfödda gruppskillnader i kognitiv förmåga, impulsstyrning, tidspreferenser, konsekvenstänkande och personlighet existerar inte - eller får inte nämnas.
3) Hierarkier och meritokrati är i sig onda. Eftersom alla människor är lika formbara och potentiellt lika kapabla, måste alla uppkomna hierarkier (i inkomst, status, utbildning, makt) bero på orättvisa strukturer, diskriminering eller privilegier. Meritokrati ses därför inte som rättvist utan som ett system som befäster "orättvisa" utfall. Jämlikhet i resultat blir det moraliska målet - inte jämlikhet inför lagen eller lika möjligheter. Konsekvensen blir att man aktivt motarbetar konkurrens, talang och excellens till förmån för kvotering, "mångfald" och utjämning.
4) Biologisk verklighet är underordnad subjektiv upplevelse. En man som inbillar sig att han är kvinna ska inte bara få lov att leva ut sin fantasi - hela samhället, inklusive barn, ska tvingas spela med i charaden. Med statens repressalier (lagar, hot om förlorat jobb, social ostracism) som verktyg. Biologi och objektiv sanning böjs efter känslor.
Kan egentligen skriva en hel bok om detta men jag tror du fattar poängen ändå.
Kan du konkretisera om premisserna?