Carl Bildt ersätter Ulf Kristersson i DN:s partiledarintervju med Edvin Törnblom. Partiet kände dock inte till det. expressen.se/nyheter/politik…

I år är det tio år sedan Bernt Herlitz blev straffad för att han gjorde sitt jobb. Som tandhygienist på Gotland undersökte han ensamkommande som uppgav sig vara barn. Han såg att ungefär 80 procent av dem hade fullt utvecklade visdomständer — något som nästan bara förekommer hos vuxna över 18 år. Han kontaktade Migrationsverket. De uppmanade honom att dokumentera det skriftligt. Det gjorde han. Två veckor senare var han avstängd. Sedan kom avskedet, utredningen och till slut domen i Arbetsdomstolen. Han dömdes att betala en halv miljon kronor i rättegångskostnader för att han hade “brutit mot patientsekretessen”. Han förlorade alla överklaganden och har aldrig fått något nytt jobb inom tandvården på Gotland — trots att det råder stor personalbrist. Samtidigt har vi under alla dessa år sett hur det varit närmast riskfritt att ljuga om sin ålder som asylsökande. De som visste — tandläkare och läkare — kunde inte säga något utan att riskera samma öde som Herlitz. Nu är det strax Almedalsveckan igen. Det var i Almedalen 2016 som Bernt Herlitz först började prata öppet om vad han såg. Tio år senare. Samma problem kvar. Men nu vet vi hur systemet hanterar dem som försöker berätta sanningen. Bernt Herlitz förtjänade en medalj. Istället fick han sparken. Vad säger det egentligen om Sverige?

Islam Qatesh har hyllat terror i 20 år – nu kandiderar han för Vänsterpartiet expressen.se/nyheter/politik…

Hej @a_gustavsson. Artikeln där integritetskänsliga detaljer om Sara Nilssons cancersjukdom publicerats ligger öppen för alla, medan artikeln om att Dagens ETC klandrats för publiceringen ligger bakom betalvägg. Hur resonerar du där? medieombudsmannen.se/beslut/…

Wishing all who celebrate a joyful, peaceful, and abundant Shavuot from the Republic of Somaliland!

När Dag Klackenberg blev min riksdagskollega 2014 så stod vi och småpratade bankhallen i Riksdagen om att jag var uppvuxen i Kistatrakten där han bodde. Jag berättade om mitt varmaste minne: Det var 1995 och jag gick i ettan och skolan beslutat att jag skulle få börja med treans bok i svenska, min fosterpappa blev stolt och ville belöna mig med ett besök till bokhandeln i Kista Centrum. Jag valde någon modest penna väl medveten om att vi inte hade pengar. Väl i kassan måste jag väl ha skrutit stolt över min prestation och en farbror som stod bakom kassören hörde detta och tog mig till hyllorna och bara lassade på med tuschpennor, pennskrin, blyertspennor, ritblock osv. - Och pappa behöver inte betala en krona! sa han. Dag avbröt mig mitt i meningen: - Var det du? Jag minns den pojken! Det var min bokhandel, Klackenbergs Böcker och Papper.