Boone, Peter (1996), “Politics and the Effectiveness of Foreign Aid”, European Economic Review.
Paneldata för 96 länder; finner att bistånd inte ökar investeringar, tillväxt eller minskar fattigdom, utan framför allt leder till ökad offentlig konsumtion, eliterna gynnas, inte de fattiga.
Rajan, Raghuram G. & Subramanian, Arvind (2008), “Aid and Growth: What Does the Cross-Country Evidence Really Show?”, Review of Economics and Statistics.
Systematisk genomgång av tvärsnitts- och paneldata med avancerad metodik; finner mycket lite robust evidens för att bistånd har någon tydlig positiv effekt på ekonomisk tillväxt på makronivå.
Doucouliagos, Hristos & Paldam, Martin (2008), “Aid Effectiveness on Growth: A Meta Study”, European Journal of Political Economy.
Meta-analys av omkring hundra studier och över femhundra skattningar; visar att bara en minoritet finner signifikant positiv effekt, och att den genomsnittliga effekten av bistånd på tillväxt är mycket liten och ofta statistiskt svag.
Djankov, Simeon; Montalvo, José G. & Reynal-Querol, Marta (2008), “The Curse of Aid”, Journal of Economic Growth.
Behandlar bistånd som en form av “resursförbannelse” och visar att stora och långvariga biståndsflöden kan fungera som en “aid curse”: de förstärker rent-seeking och är kopplade till försämrad demokrati i mottagarländerna.
Svensson, Jakob (2000), “Foreign Aid and Rent-Seeking”, Journal of International Economics.
Teoretisk modell och empirisk analys som visar att bistånd skapar starka incitament till rent-seeking och korruption, vilket gör att en betydande del av resurserna omvandlas till privata vinster istället för offentliga nyttigheter.
Bräutigam, Deborah & Knack, Stephen (2004), “Foreign Aid, Institutions, and Governance in Sub-Saharan Africa”, Economic Development and Cultural Change.
Panelstudie för afrikanska länder som finner att högt biståndsberoende är associerat med försämrad institutionell kvalitet, svagare statsförvaltning, mer korruption och sämre “governance”.
Knack, Stephen (2001), “Aid Dependence and the Quality of Governance”, Southern Economic Journal.
Visar att en hög biståndsandel av BNP hänger samman med försämrade styrningsindikatorer som rättsstat, byråkratisk kvalitet och korruptionsnivå, vilket stödjer tesen att bistånd kan urholka institutioner.
Easterly, William (2001), The Elusive Quest for Growth: Economists’ Adventures and Misadventures in the Tropics.
Populärvetenskaplig genomgång av flera decenniers utvecklingspolitik där han argumenterar för att stora biståndsprogram inte lyckats skapa varaktig tillväxt, bland annat på grund av felaktiga incitament, bristande ansvarstagande och överoptimistiska modeller.
Olofsgård, Anders (2021), “Utvecklingsbistånd – vad säger forskningen om dess effekter och potential?”, Ekonomisk Debatt.
Svensk översiktsartikel som sammanfattar forskningsläget: den samlade makrolitteraturen ger svagt stöd för kraftiga positiva effekter av bistånd på tillväxt, pekar på risker för institutionella skadeverkningar, men lyfter också att viss nyare forskning och mikrostudier finner mer begränsat positiva effekter.
Doucouliagos, Hristos & Paldam, Martin (2012), “Aid and Growth: What Meta-Analysis Reveals”, Journal of Development Studies.
Uppföljande meta-analys som visar att även när man försöker korrigera för publikationsbias blir biståndets effekt på tillväxt som mest svagt positiv långt ifrån den kraftfulla utvecklingsmotor som ofta utlovas i den politiska retoriken.