Det var en gång på nittiotalet då stark kryptering klassades som krigsmateriel i USA. Den som mejlade en PGP-nyckel över Atlanten var tekniskt sett vapenexportör. Vi som var med då minns hur fånigt det kändes och hur det sedermera föll ihop. Matematik låter sig nämligen inte tullbeläggas. Nu kollar jag USA mot Paraguya, men läser samtidigt om exportkontroller på AI och att Anthropics Fable5 och Mythos5. Anthropic stoppar access för hela världen direkt, för att upprätthålla compliance med amerikanska myndigheter. Det känns igen.
Det är dålig politik. Marknader avskyr vakuum. Ransonerar man amerikanska modeller och chip vänder sig europeiska bolag snabbt någonannanstans. Det kan handla om open source, olika lokala byggen eller kanske viktigast och obekvämast till kinesiska modeller som numera är både bra och billiga.
Varje restriktion måste ses som en subvention till konkurrenten.
Fragmentering gör AI farligare, inte säkrare. Om varje region bygger sin egen, sämre granskade stack får vi snabbt färre gemensamma normer. Öppenhet mellan demokratier är en säkerhetsstrategi, inte en eftergift.
Krypteringskrigen slutade med att amerikanerna till slut gjorde en överenskommelse med bland annat Europa och världen fick säker e-handel och säkert Internet. Jag misstänker att AI-historien slutar likadant: tekniken vinner, murarna förlorar.
Frågan är bara hur mycket tid, välstånd och vänskap vi hinner slösa bort på vägen?
Free Fable5!