När kommunerna drar ned på fisk, kött och näringsrika mejeriprodukter i äldreomsorgen, då skyller de på högre matpriser. Det är en sparåtgärd som inte bara är ovärdig, den är även ekonomiskt kortsynt. Av 230 kommuner, som svarade på en enkät från Ekot och P4, hade 30 dragit ner på maten för de äldre. Arboga, som från i år styrs av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet, är en av dem.
De nya amerikanska kostråden innebär bland annat mer kött, feta mejeriprodukter och ägg, just de livsmedel som ryker först från de svenska pensionärernas matsedel. Fredrik Nyström, läkare och professor vid Linköpings universitet anser att USA tar ett steg i rätt riktning och menar att de svenska rekommendationerna är sämre.
Näringstät mat är särskilt viktig för äldre med sämre aptit. Kent Nilsson, professor i folkhälsa vid Mälardalens universitet, varnar för att mindre näringstät mat medför en ökad risk för undernäring bland äldre.
Det som sparas på matkontot idag kommer att straffa sig genom högre vårdkostnader i morgon. Medianavgiften som kommunerna tog ut för maten på sina äldreboenden var 2023 4 257 kronor per månad, men varierade från 2 490 som lägst till 6 555 kronor som högst. Uppenbarligen finns det marginaler.
Undernäring är däremot ingen marginalfråga; upp till hälften av brukarna på äldreboenden riskerar att drabbas. Konsekvenserna är välkända: muskelförlust, ökad fallrisk, sämre immunförsvar och längre vårdtider.
Varje fallskada eller trycksår som uppstår till följd av näringsbrist leder till dyra sjukhusvistelser och onödigt lidande. Att snåla med näringsrik mat handlar därför inte enbart om välfärd, utan om ren samhällsekonomi. Investerar vi inte i prevention genom lämplig mat, får vi betala ett mycket högre pris i efterhand i form av lidande och ökade vårdkostnader. Kan det vara så att kommunerna ser enbart till sin egen plånbok och tycker kostnaden belastar en annan (regionen)?
Enligt Folkhälsomyndigheten vårdades år 2024 cirka 4 600 personer i åldrarna 65–84 år för fallolyckor, räknat per 100 000 invånare. Den siffran, som representerar en mycket hög risk i just den äldre gruppen, visar på ett stort folkhälsoproblem. Ett brott på lårbenshalsen kostar exempelvis ca 300 000 kronor bortsett från det mänskliga lidandet. Varje olycka som kan förhindras genom bättre kost ger alltså en enorm besparing.
Budgetargumentet håller inte. Att skylla på stigande matpriser är att ignorera kommunens skyldighet enligt Socialtjänstlagen att tillhandahålla en värdig omsorg.
Vi behöver ett långsiktigt tänkande där näringsrik, god och aptitretande mat är en investering i både i individernas välmående och i samhällets ekonomi. Det minskar lidande, bevarar människors värdighet och sparar skattemedel på sikt.
Den riktiga sparsamheten ligger i att servera äldre den mat de behöver för att må bra och leva ett värdigt liv. Allt annat är småsnålhet och brist på konsekvenstänk.
Astrid Lofs biolog, fil. dr. Ambition Sverige
@SwedishPM @BuschEbba @jimmieakesson @SMohamsson @ElsaWidding @moderaterna @kdriks @sdriks @liberalerna @ambitionsverige @Sverigesriksdag @jakobforssmed @socialstyrelsen @socialdep @Folkhalsomynd @carolindahlman
Jag förstår inte varför vänsterstyrda kommuner hatar gamla människor. Att dra ner på maten i äldreomsorgen är ett slag i ansiktet på dessa människor som har varit med och byggt upp Sverige.